Förra måndagen hade vi glädjen att få lyssna till Håkan Törefors.
Så här har vi kunnat läsa på vår Facebook-sida:

 

REVOLT MOT REVOLUTION. 4 okt 1983

Rotaryföredrag av Håkan Törefors 2024-02-12

Håkan, som har lång erfarenhet att företagande i Gnosjöbygden, har i bokform dokumenterat skeenden i det lokala näringslivet under senare delen av 1900-talet. Dagens föredrag handlade om den ”företagarrevolution” som 1983 kulminerade genom manifestationen mot Löntagarfonder.

 

Under 60- 70- och 80 talet rådde kraftiga vänstervindar i Sverige och en stark tro på att kollektiva lösningar skulle lösa alla problem. Företagarna, speciellt familjeföretagarna omhuldades inte.

 

Redan på LO:s kongress 1971 presenterades (av Bredarydsbördige Allan Larsson) ett första utkast till hur näringslivet skulle socialiseras. Under åren därefter kom ytterligare förslag i denna riktning, bl a signerade Rudolf Meidner. 1983 presenterades ett färdigt förslag till Löntagarfonder, som skulle fungera så att en särskild skatt skulle läggas på företagen, medel som sedan, administrerade av LO och facket, skulle användas för att köpa aktier primärt på börsen. Motståndet mot denna socialisering från storföretagen och från branschorganisationerna var svagt av rädsla för strejkhot mm. Samma rädsla gav vid den tiden skyhöga löneökningar som gjorde att hela branscher slogs ut, bl a teko och varvsindustrin. Sex på varandra efterföljande devalveringar blev följden.

 

Motståndet mot Löntagarfonderna kom i stället främst från Familjeföretagen, personifierat av Gnosjöbördige familjeföretagaren Bengt Johansson, ABO-Metall i Hovslätt.

I Jönköping/Huskvarna ordnades under 70-talet ett antal manifestationer. Det hela intensifierades när Rudolf Meidner presenteras sin konkreta modell i början av 1983, och en proposition lades av Socialdemokraterna på Riksdagens bord sista dagen före semestern. Handelskammaren Jönköping, med ordföranden Gunnar Randholm, gick i spetsen för ett upptrappat motstånd mot fonderna, lokalkommittéer bildades i hela landet, stora helsidesannonser sattes in i dagstidningarna, lokala och regionala debatter hölls och en budkavle skrevs på av ett stort antal företag och företagare i hela landet. Det hela kulminerade den 4 okt 1983 då en protestmatch hölls i Stockholm och budkavlen skulle överlämnas till Regeringen. Extratåg och bussar till Stockholm arrangerades från hela landet. Demonstrationståget blev massivt med cirka 100 000 deltagare, varav minst 10 000 från Småland. När demonstrationstågets tät nått Riksdagshuset hade slutet på tåget ej lämnat Humlegården. Tal hölls, men Olof Palme vägrade ta emot budkavlen. Trots detta massiva motstånd gick S-regeringen vidare och löntagarfonderna infördes något förändrade.

 

Regeringen Bildt som tillträdde 1991 avskaffade fonderna, som då hade verkat ett antal år, fått in medel genom extra skatt på företagen och köpt en del akter i noterade bolag. Fondera omvandlades 1991 till speciella investmentbolag, inga mer uttaxeringar gjordes och det hela avvecklades bl a genom att man stödde tillkomsten av privata högskolor. Genom Allemansfonderna utbetalades mindre summor till svenska folket.

Det är svårt att så här i efterhand förstå att Socialdemokraterna gick vidare efter 1983 och införde Löntagarfonderna. Det folkliga stödet var utomordentligt svagt (19 % är en siffra som nämndes). Det hela manifesterades ju också genom Kjell-Olof Feldts klassiska diktning ”Löntagarfonderna är ett djävla skit…”

 

Den 4 okt, som medförde att Sverige ändrade riktning och vände sig mot socialisering och för fri företagsamhet har nu ironiskt blivit KANELBULLENS DAG

 

Har Du inte hunnit boka bord före kl 11.00 så går det bra att beställa i restaurangen och säga att det gäller ”Rotarylunch”.

Vi fortsätter med salladsbordet, där var och en tar sin sallad och sedan går till bords.